Tysklands biskopskonferens tog ett banbrytande steg genom att 2024 utse Ludger Schepers (hjälpbiskop i Essen) till kyrkans första officiella nationella kommissionär för queerpastoral (Queer-Pastoral). Han arbetar aktivt som nätverkare för att göra kyrkan till en trygg och diskrimineringsfri plats.
Redan 2023 fanns det i 20 av de 27 katolska stift i Tyskland officiella kontaktpersoner, uppdrag eller särskilda arbetsområden för HBTQI-pastoral.
På hemsidan https://queerpastoral.de finns det bl.a. följande material:
– En aktuell översikt över situationen för HBTQI-pastoral i de tyska stift
– En förteckning över tyska böcker till temat
– En skrift med grundläggande tankar om ”Kvalitetsstandarder för queermedveten själavård”:
Själavårdare som har genomgått lämplig utbildning erkänner människors olika sexuella och könsidentiteter och ser dem som ett berikande inslag och ett uttryck för Guds mångfacetterade och goda skapelse.
Queermedvetna själavårdare har fördjupat sig i queerpersoners livssituation och är medvetna om den särskilda sårbarhet som queerpersoner upplever, särskilt i kyrkligt sammanhang. De kan inta en lämplig ställning i spänningsfältet mellan den officiella kyrkliga läran och de sökandes konkreta livssituation och på ett accepterande sätt stödja queerpersonen och dennes anhöriga/närstående.
Queermedvetna själavårdare strävar efter att erbjuda en ”trygg plats” för dem som söker råd.
Följande exempel på aspekter bör beaktas i detta sammanhang:
● könsneutralt språk (…)
● Själavårdarna är medvetna om att de ingår i en institution som präglas av strukturell
diskriminering och förhåller sig kritiskt till detta.
● Andläsarna agerar som öppna och synliga förespråkare för
queera människors frågor. (…)
Under universitetsveckan i Salzburg sammanfattade Andreas Ihm, den officiella representanten för ”queersensitiv pastoral” i det katolska stiftet i Augsburg, queerpastoral på följande sätt (Christ in der Gegenwart 34/2026):
Inom själavården för polisen försöker vi (…) att åter synliggöra människan bakom uniformen. (…)
Denna upplevelse – att reduceras till en roll istället för att ses som människa – känner jag också igen från mitt andra arbetsområde, den queersensitiva pastorala verksamheten. Skillnaden är bara att det här inte är uniformen, utan samhällets förväntningar som skymmer synen på människan.
Inom den queersensibla pastorala verksamheten möter jag frågan om identitet på ett annat sätt. Här frågar människor själva: Vem är jag? Vem får jag vara? (…) deras identitet [ifrågasätts] om och om igen: Hur ska jag vara? Vad förväntas av mig? Hur mycket av mig själv får jag visa? Och varför måste jag egentligen förklara eller rättfärdiga det som för andra är en självklarhet?
Queermedveten själavård följer människor i deras sökande efter sin identitet. Men det ska också skapas utrymmen där denna sökande och det ständiga behovet av att förklara sig själv för en gångs skull får ta slut. Vid queer-gudstjänster i samband med CSD eller Världsaidsdagen, vid oasdagar och andliga evenemang ska följande gälla: Här får jag vara som jag är. (…). För queera människor är mer än sin sexuella läggning eller könsidentitet. Att reducera dem till detta skulle vara lika orättvist som att reducera en människa till sin uniform och sin rang.
Hur olika mina båda arbetsområden än må verka, förenas de för mig just av detta: att uppfatta människan i hela sin identitet. Bakom uniformen. Bakom etiketterna. Bakom samhällets förväntningar. Och kanske är det en av de viktigaste uppgifterna inom själavården överhuvudtaget: att skapa ett utrymme där en människa inte först måste framställa, förklara eller rättfärdiga något, utan får uppleva: Jag blir sedd – som den människa jag är.
På New Ways Ministry finns det en interview med Andreas Ihm.
Kyrkans queerpastorala arbeite kritiseras från två håll:
- Konservativa katoliker anser att HBTQI-pastoralen har gått för långt och strider mot kyrkans officiella lära och dogmer, se t.ex. CNA eller NCR.
- HBTQI-organisationer, reformvänliga teologer och initiativ som OutInChurch menar i stället att reformerna går för långsamt och inte är tillräckligt långtgående, se t.ex. Süddeutsche Zeitung eller New Ways Ministry.