Välsignelse av par

Publicerad den av

Efter utgivningen av deklarationen Fiducia supplicans har många funderat på hur den ska omsättas i praktiken. I Tyskland finns det en vägledning för det, som används i de flesta katolska stift, sedan april 2026 även i ärkestiftet München och Freising, ledd av Kardinal Marx.

Denna vägledning för själavårdare beslutatades av den gemensamma konferensen mellan Tyska biskopskonferensen (DBK) och Centralkommittén för tyska katoliker (ZdK) 4 april 2025 och beskriver, hur Fiducia supplicans (FS) ska omsättas i praktiken. Den refererar delvis till en text av den tyska ”Synodala vägen”, ”Välsignelseceremonier för par som älskar varandra” (mars 2023).

Beslutet från den gemensamma konferensen har som titel ”Välsignelsen ger kärleken kraft – Välsignelser för par som älskar varandra” och tar sin utgångspunkt i det följande:

Kyrkan vill i ord och handling förmedla budskapet om den värdighet som Gud har skänkt varje människa. Detta budskap vägleder henne i hennes möte med människor och deras partnerskap. Därför visar den erkännande och erbjuder stöd till par som är förenade i kärlek, som bemöter varandra med full respekt och värdighet och som är beredda att leva sin sexualitet med omtanke om sig själva, varandra och med socialt ansvar på ett varaktigt sätt. Det finns par som ber om välsignelse för sitt partnerskap. Denna bön grundar sig på tacksamhet för den kärlek de upplevt och hoppet om en framtid som Gud ledsagar.

Texten refererar till Vatikanens deklaration Fiducia supplicans (FS), vill konkretisera den och ge vägledning till själavårdare hur denna deklaration kan omsättas i praktiken.

Mot denna bakgrund följer följande praktiska vägledning, bl.a.:

  • När det gäller utformningen och formuleringen av välsignelsen utifrån den aktuella situationen förlitar sig FS på välsignarens erfarenhet, pastorala klokhet och pastorala inlevelseförmåga. (FS 35 och 41) Alla personer som ber om välsignelse ska bemötas med respekt.
  • FS påpekar uttryckligen att det inte finns några andra krav för att be om och ge välsignelsen än det gemensamma förtroendet för Guds bistånd. (jfr FS 12 och 25)
  • Präster som ändå kommer fram till att de inte kan förena en välsignelse med sitt samvete eller som är osäkra i detta avseende, ska hänvisa det par som ber om välsignelse till personer som kan ge stöd (t.ex. ansvariga för queerpastoral, äktenskaps- och familjepastoral i stiftet).
  • Lämpliga vidareutbildningar ska erbjudas för präster.
  • Välsignelserna av par som älskar varandra kan och bör präglas av större spontanitet och frihet med hänsyn till livssituationen hos dem som ber om välsignelsen. Av denna anledning är inga godkända liturgiska ceremonier och böner avsedda för välsignelserna.
  • Välsignelserna ska utformas så att det inte uppstår någon förväxling med det gudstjänstliga firandet av äktenskapssakramentet.
  • Välsignelsen förverkligar symboliskt en handling mellan Gud och människan. Det ska framgå tydligt att människor ber om Guds välsignelse för sin relation, en välsignelse som de tillförlitligt mottar.
  • Att välsigna är samtidigt en handling av kyrkan, som ställer sig i tjänst för mötet mellan Gud och människan. Kyrkan tar parets önskan på allvar att vilja ställa sin fortsatta livsväg under Guds välsignelse. Den ser i bönen om välsignelse hoppet om en relation till Gud som kan bära det mänskliga livet. För att uppmuntra paret i detta hopp deltar så många som möjligt av dem som bär välsignelsen, i samspel med ledaren, genom acklamation, bön och sång.
  • Välsignelsen kräver gemensamma överväganden som tar fasta på parets önskemål när det gäller den aktuella ramen och den lämpliga utformningen och införlivar dem på ett teologiskt meningsfullt sätt. Den större spontaniteten och friheten i dessa välsignelser ska förenas med omsorg i förberedelserna.
  • Sättet på vilket välsignelsen genomförs, platsen och den övergripande estetiken, inklusive musik och sång, ska vittna om uppskattningen av de människor som ber om välsignelsen, om deras gemenskap och om deras tro.
  • Genom ord ur den heliga Skriften tydliggörs sambandet mellan Guds frälsningsverk och välsignelsen. Bibliska texter som passar situationen bör därför reciteras och vid behov tolkas inom ramen för välsignelsen.
  • Välsignelsebönen vänder sig till den Gud som vittnas om i Bibeln och minns i lovprisning och tacksägelse hans historia med människorna och hela skapelsen. Därefter följer välsignelsebönen för paret. Välsignelsebönen avslutas med en lovprisning av Gud.

Vägledningen slutar med:

Den som Gud välsignar, över den låter han ”lysa sitt ansikte”. Det är vad den heliga Skriften är övertygad om (jfr 4 Mos 6:24 ff.). Att vara välsignad av Gud innebär att vandra livets väg under Guds kärleksfulla blick.

Denna väg måste och ska vi inte vandra ensamma. Vi får vandra den tillsammans med de människor som Gud ställer vid vår sida, omgivna och burna av den stora gemenskapen av troende genom alla tider.

Även om den gemensamma konferensen inte har beslutat om någon liturgisk ordning finns det redan sedan längre förslag för sådana välsignelseceremonier. Så publicerade Arbetsgruppen för katolsk familjeutbildning (AKF) i maj 2023 – dvs. redan före utgivningen av FS – liturgiska utkast till välsignelseceremonier för par i olika livssituationer. Detta arbetsmaterial saknar dock en officiell biskopsgodkännande eller rekommendation.

En del bakgrundsinformation finns det i några artiklar av ”katholisch.de”:

Påve Leo har reagerat på kardinal Marx beslut att tillämpa vägledningen i sitt stift på sitt flyg till Afrika 24 april 2026. En svensk översättning finns på Vatikanens hemsida. Han säger:

Först och främst anser jag att det är mycket viktigt att förstå att kyrkans enhet eller splittring inte bör kretsa kring sexuella frågor. Vi tenderar att tänka att när kyrkan talar om moral, så är den enda moraliska frågan sexuell. Och i verkligheten tror jag att det finns mycket större, viktigare frågor, såsom rättvisa, jämlikhet, frihet för män och kvinnor, religionsfrihet, som alla skulle ha företräde framför den frågan. Den Heliga stolen har redan talat till de tyska biskoparna.

Den Heliga stolen har gjort klart att vi inte är överens med formaliserade välsignelser av par, i detta fall homosexuella par, eller par i oregelbundna situationer, utöver vad som specifikt, om man så vill, tilläts av påve Franciskus när han sade att alla människor får välsignelser.

När en präst ger en välsignelse i slutet av mässan, när påven ger en välsignelse i slutet av en stor högtid som den vi hade idag, är det välsignelser till alla människor. Franciskus välkända uttryck ”tutti, tutti, tutti” är ett uttryck för kyrkans tro att alla är välkomna; alla är inbjudna; alla är inbjudna att följa Jesus, och alla är inbjudna att söka omvändelse i sina liv.

Att gå bortom detta idag tror jag kan skapa mer oenighet än enhet, och att vi bör söka sätt att bygga vår enhet på Jesus Kristus och vad Jesus Kristus lär. Så det är så jag skulle svara på den frågan.

Signum sammanfattar det hela i en artikel, se https://signum.se/paven-leo-xiv-och-tyska-biskopar-oense-om-valsignelseakter/.