Forskare bekräftar att nästan alla queera unga människor möter i sin vardag nedlåtande
kommentarer, kroppsligt och/eller psykiskt våld, sexuell gränslöshet, till och med dödsångest, som
leder till ett stort själsligt och kroppsligt lidande (Fleischmann, C., 2023).
I den tyska staden Bochum har Ungdomshjälpen inom den lutherska kyrkan startat ett projekt som
hjälper unga människor med transidentitet att hitta sin väg. Det kallas för MosaiQ* och är ett
skyddat boende i form av ett kollektiv där i dagsläget åtta personer får plats, med var sitt rum och
gemensamma utrymmen. Unga vuxna med transidentitet kämpar ofta med fördomar och
oförståelse, inte minst i det egna hemmet. Numera 19-årige Marlo (född som flicka) säger att han
kommer från en mycket religiös familj, där man förväntas efterlever de medfödda könsrollerna och
där HBTQ+-ämnen alltid kommenteras negativt. Efter ett suicidförsök i 15-års-åldern berättade han
för sin familj att han känner sig som pojke. Hans föräldrar kunde inte bemöta detta och teg. Till slut
söker han hjälp på tjej-hjälpen som förmedlar boendet åt honom och hjälper honom att ansöka om
att föräldrarna fråntas vårdnadsrätten. Detta trots att han säger att han behöver sin familj och inser
att han mår dåligt utan den. Hans behandlande psykiater är ett stort stöd och skriver intyg efter
intyg. Numera mår Marlo mycket bättre, har fått tillbaka kontakten med familjen och ordnat juridisk
könsbyte samt blev beviljat hormonbehandling och kirurgi.
Hans boendekompis Kim är icke-binär och lider sedan flera år av att vara i fel kropp utan att veta,
hur en ”rätt kropp” ska kännas. Hen är trött på att folk undrar hur hen heter i verkligheten, söker
efter normalitet. ”Varför behöver jag förklara min identitet hela tiden när jag själv lider i den?”
säger hen. Lidandet visar sig utåt i ärren på benen där hen har skurit sig själv. Det är svårt i nuläget
att veta om hormonbehandling och/eller kirurgi inte är för stort, dessutom bemöts hen i könsdysforiutredningen
av förödmjukande och intima frågor som hen inte är beredd att svara på eller inte har
några svar ännu. Därför är det bra att just nu få bo i lugnet i kollektivet där hen får vara som hen är.
Gruppledaren i kollektivet, Banafseh, har själv ett barn med transidentitet och vet att de unga vuxna
behöver tid och stöd för att hitta sin identitet och ett sätt att ”fatta fotfäste” ute i verkligheten. Och
ibland är de i behov av ett sådant boende där de kan leva i frid utan mobbing. Hon upplever
dagligen vilka hinder och problem människor med transidentitet möter när det gäller exempelvis
juridisk könsbyte, som i Tyskland innebär flera besök hos tingsrätten och kostnader upp till 5000
euro som den sökande får står själv för. Hormonbehandling eller kirurgi betalas av de olika
försäkringskassorna i varierande grad och efter långa utredningar. Då är det bra att komma hem till
en trygg miljö med människor som förstår.
Fleischmann, C. (2023). ”Warum muss ich ständig meine Identität erklären?”.
Publik-Forum, kritisch – christlich – unabhängig. Oberursel, 17 (23), 13-16.
https://www.publik-forum.de/politik-gesellschaft/warum-muss-ich-staendig-meine-identitaet-erklaeren